Vissa dagar går det bra, andra dagar inte. Det är som en berg-och-dalbana, ibland är man i topp och bland är man i botten. Kan inte styra över mina känslor. Kan vara glad i ena minuten och nästa stänga ut alls och sen bara gråta...
Vet inte vem jag ska prata med riktigt, känns som alla tror jag mår bra och har bra humör, och fort jag är lite nere så känns det som man ska få skäll, för ska vara glad och ingen förstår att jag sörger än, att jag har förlorat en kompis, en bra kompis med. Ingen fattar det, ingen trodde jag var vän med dig så ingen förstår att jag mår dåligt. Eller 1 gör det, en dom jag kan prata med. För mina vänner sörger med, alla försöker undvika om att prata om det eller om begravning. Ingen vill prata om det, inte för vi saknar dig utan för ingen orkar prata om det. Ser på vännerna att något är fel, och att alla mår dåligt. Fast ingen vet om hur man ska prata eller säga.
Men det är bara ta en dag i taget, försöka gå vidare och hitta något i sitt liv som kan dra tillbaka än. Bara försöka gå igenom allt själv och klara av dagen! Motivera mig att gå till skolan, plugga och tänka på framtiden. Fast är inte lätt, tankarna går alltid tillbaka till dig. Kan inte släppa dig i mina tankar om dig, vill inte heller det. Men vill kunna tänka på dig, utan att bli ledsen och gråta!
Saknar dig!

Jag trodde att tisdagen var en bra dag. Skolan rullade på, efter det skulle jag ha "prov". Min lärare skulle komma och kolla om jag var en bra lärare och hur jag tog hand om en barngrupp och se om jag kunde jobba i det yrket, blev godkänd. Efter åkte jag och köpte semlor, mamma frågade om jag kunde göra det. Fika med familjen.
Jag tyckte det var en bra dag, men det jag inte visste vad du höll på med och vad du skulle göra. Sånt som skulle ändra på min dag och mitt liv.

Onsdag var jag ledig, satt hemma och gjorde inte så mycket. Satt och fixade inbjudningskort till studenten. Då ringer min mobil, en kompis ringer och frågar om vi kan träffas. Hör på henne att det är något allvarligt och sa att det kunde vi göra. Så byte om snabbt för att ta reda på vad som har hänt. Vi träffar på vårt ställe. Det första hon säger att är "Isak har tagit livet av sig, han gjorde det igår kväll. Hoppade framför ett tåg."
Då visste jag vad jag skulle göra, chocken tog över mig och jag vill inte tro på henne. Vill inte tro på att du var borta och hade lämnat oss. Kunde inte förstå att min vän hade valt det ödet.

Vi gick hem till mig, sa det till mamma och sen pratade jag och kompis. Vad som hade hänt, varför han gjorde så och alla minnen med han. Jag klarade inte av att vara hemma, har många minnen med han i mitt rum. Så tog bilen och åkte till Alex. Fattar inte hur jag klarade det.Tiden gick långsamt nu, den nästan kröp fram för mig.
När jag kommer till Alex så möter jag av hans mamma som ger mig en kram och jag bryter ihop, Alex kom med då och anslöt sig. Sen gick vi in i hans rum, då var jag är röra, chocken börjar släppa mer och mer nu. Började fatta att du var borta. Lämnat mig och alla andra. Den dagen grät jag till och från hela dagen, vi åkte hem till mig.

Torsdag skulle jag till skolan, men jag vaknade med migrän för att jag sovit dåligt under natten. Vi var hemma och tog det lugnt, för på eftermiddag skulle jag iväg på din minnesstund. Hade pratade med några och vi skulle träffas där och ta farväl av dig. I kyrkan så var det några mer vänner, och om alla hade suttit kvar så skulle vi ha fullt upp hela kyrkan. Alla som var det kommer sakna dig och älskar dig. Och hade hoppas på att det inte var du som dog den dagen. Hela gänget satt dät tysta, tagna och visste inte vad vi skulle göra. Vi tände ljus för dig. Tänkte på dig. Fick upp minnen med dig. Vi satt där en bra stund. Jag tände ljus för dig och skrev ett brev till dig. När jag skrev så fattade jag inte att jag skrev så mycket till dig. Hoppas du läste mitt brev, att du kan se det.
Gick till platsen, eller plats. Ingen är helt säker på vart det var. Men där många började ställa ljus och blommar. köpte en ros till dig och gick hem och hämtade ett ljus. Sen gick jag till platsen och la blomman och tände ljuset för dig där.

Jag kommer sakna dig Isak, du var en riktigt bra vän. En vän som alltid fick en glad och skratta. En vän med dålig skämt. En vän som är unik och finns bara en av. Ingen kan ersätta dig, ingen kan ta din plats för att du Isak, är unik det finns bara en av dig och om många skulle fråga hur du är så skulle jag ha svårt att svara på den frågan, för om man vill veta hur du är som vän så måste man tyvärr känna dig, det går inte att säga han är så här eller något.
Men kommer aldrig kunna glömma dig. Du följde alltid med mig hem, även det blev en omväg, du följde till och med ända fram till jag kom in på min tomt. Jag och Becca stormade in i ditt hus, tvingade med dig ut. Du var med när jag blev ihop med Alex. Du som en ninja. Du klättrade på skåpen och skulle skrämma oss. Du pratade om dina spel och försökte förklara så gott du kunde så vi kunde förstå. Du hade facepalm när du vart irriterad på när någon inte förstå eller visste vad en sak var, man visste att det ville man inte ha. Du kunde smygg upp på en och gå bakom en ett bra tag och gjorde en konstigt mine med anisktet. Har många minnen med dig och dom kommer stanna kvar i mig.

Vila i fred Isak! Hoppas du har det bra där du är nu och att du har hitta din frid och är lycklig! Du kommer alltid finns kvar i mig och hoppas du kollar på ossoch ser oss!