Hatar den här känslan, hatar att må så här, hatar att inte veta vart man ska.
Just nu går jag som en zombie, bara går och går, tar ett steg i taget och en dag i taget. Bara för att orka med allt, orkar inget. Är skol trött. Vill inte ha något med skolan att göra längre. Orkar inte plugga, orkar inget. Är bara trött, vill bara vara hemma hela dagarna och gömma mig i mitt rum. Den ända jag orkar att vara med och den ända som jag mår bra med är min pojkvän, med han kan jag vara med mig själv, må som jag gör, prata om det, få en kram. Kan verkligen få vara den jag vill och må som jag vill. Han ställer inga krav eller något, eller ju, ett krav det är att skaffa hjälp, att jag ska få hjälp och börja må bra!
Det ska jag börja ta tag i, ska förhoppningen träffa en i vecka och få hjälp, att få prata, att få tips och råd. Men vi får se med det, måste få ett svar om det först bara.